Dag 15

Vi är inne på den femtonde dagen av nästintill dygnet-runt-arbete. Hjärnan snurrar på övervarv och många viktiga saker har även hunnit flyga av hjärnkontoret de senaste veckorna. Som lärare är alltid den sista 1,5 månaderna de mest hektiska – de är eleverna på slarv som ska redas upp före terminens slut, det är Stafettkarneval, vårfester, vårbal, temadagar och jag vet inte vad. Efter långa dagar i skolan, har jag sedan kommit hem till vårt fullständiga kaos hemma. Vi har fått många leveranser de senaste veckorna, och utan något som helst förvaringsutrymme, har låda efter låda staplats upp längs de egna väggarna inne i huset – med fullständigt kaos som resultat. Vi har renoverat och byggt (till all lycka mest byggkarlarna) men i luckorna har vi själva målat. Vi har haft en bra månad med beställningar, samtidigt som vi lyckades pricka två stora mässor – Barnmässan i Helsingfors och Stormässan i Vasa. Barnmässan har jag bloggat om här men jag kommer att återkomma med tankar kring mässorna lite senare. Dessutom har det snurrat på duktigt med kvällsprogram – jag är själv engagerad i flera föreningar, jag har dragit gymnastik åt personer med funktionshinder, det har varit föräldrakvällar, avslutningar och en kväll föreläste jag i Närpes och Barns rörelse och motivation – då jag har svårt att säga nej.

Men veckan bjuder på fyra ordentliga arbetsdagar till. Sen har i alla fall jag ”fri helg”, vilket bara innebär Polkuped-arbete. Som vi längtar!

Det här är en titt in i vår nya Polkupedshop – vår så kallade lagerbutik. Mycket arbete återstår ännu, men utrymmet har i alla fall redan börjat fylla sin funktion med förvaring och ordentliga packningsmöjligheter.

www.polkuped.fi

Företaga på landet

Klockan var halv nio och jag höll på att natta barn. Jag var iklädd nattlinne efter en lång och betungande arbetsdag, då jag vaknat redan 5:30 för att inleda dagen med att rätta undan de sista proven (jag jobbar bäst på morgonen och det som jag inte orkar med på kvällen, brukar jag göra först av allt på morgonen). Jag hade en stilla dunkande huvudvärk och Thomas höll på att massera dagens sista kund. Vi hade bara avlöst varandra i dörren när jag kom hem – såsom det brukar vara.

Plötsligt kommer han inrusande och ropar ”VARIFRÅN FÅR VI EN TRUCK???” Bredvid honom står en chaufför med neongul reflexjacka, som hade promenerat till gården. En kilometer bort, ute vid ”stora vägen” står hans långtradare, 17 meter lång och 30 ton tung. Han ska leverera en 400 kg tung lastpall åt oss med hyllor, men vår väg (som annars är i uruselt skick) har en viktbegränsning på 8 ton. Dessutom har vi ju ingen lastdon och så är det allt annat än lätt att få sin långtradare svängd på den några meter breda vägen.

Pappa! Ring pappa! (Vad skulle man göra utan pappa?) Pappa svarade och sa att vi skulle ringa Jens! Jens svarade! Jag måste bara byta till gafflar på traktorn först! Det tar femton minuter!

Tänk att saker och ting bara funkar på några minuter.

Efter en stund kom Jens skumpande med traktorn längs vägen med lastpallen på gafflarna. I vinden, hade plasten från det som ska bli nya dörren lossnat och fladdrade, och lite här och var på gården stod lastpallar med cyklar placerade – utan utrymme att ta vägen någonstans. I fjärran var himlen brandröd. Vi satte oss vid bordet med varsin tekopp – välmedvetna om att vi helst av allt borde göra upp en plan och lista för allt det fortfarande ogjorda inför barnmässan. Men varje dag tar slut till sist. Ibland är det mest kloka att bara gå och sova. Samla nya krafter.

www.polkuped.fi

Vandringssaker

Vårt bästa sätt att slappna av och koppla bort arbetet, har blivit att vandra tillsammans. I skogen har vi inga skärmar (okej, Thomas brukar nog ändå svara på mail på iphonen), men jämfört med hemma där vi är omgiven av skärmar, är det ändå betydligt lättare att koppla bort. Vårt vandringsintresse har under årens lopp bara växt – och ju äldre barnen blir, desto lättare blir det och desto fler utmaningar vågar vi ta oss De första åren höll vi oss mest i närområdet med smörgåsmatsäck, men ifjol började vi företa oss heldagsvandringar med nya matlagningskunskaper på trangiaköket. Vi gjorde vår första riktiga vandringsresa till Höga Kusten och Skule nationalpark och vi avslutade vandringssäsongen med den första riktiga tältövernattningen i Helvetinjärvis nationalpark – i minusgrader!

Därför känns det naturligt att öka sortimentet också i Polkupedshoppen – med de saker vi själva använder och gillar. Och liksom tidigare håller vi fast vid tänket ”bara bra och nödvändiga saker”.  Det kommer inte att bli ett sortiment med en massa olika alternativ, färger och varianter, utan det kommer att vara ett par sorters olika flaskor, ett par olika förvaringsalternativ – och sporkarna, den praktiska skeden/kniven och gaffeln i ett.

Bergans ryggsäcken fick vår egen fyraåring i julklapp. En bra och prisvärd ryggsäck med många funktioner som passar utmärkt som första vandringsryggsäck åt de små knattarna. I veckan hoppas vi få in den första leveransen av Bergans ryggsäckarna som kommer att finnas i två storlekar: 12 och 18 liter.

Även den här förvaringsburken från Onyx i rostfritt stål har varit en stor favorit hos oss sedan den köptes för ett par år sedan. Den har fyllts med smörgåsar, kakor, frukter och pastasallad omvartannat och fortfarande är den i felfritt skick. Den passar således lika bra för picknicken som för matlådan till jobbet eller till resterna i kylen. Den kommer att inkomma i två olika storlekar – och förhoppningsvis inkommande vecka.

www.polkuped.fi

Tanken på att vara egen.

Ibland tänker jag tanken att också bara vara min egen. Då är Lofsan min förebild. Hon är liksom mig gymnastiklärare (idrottslärare) och har med sitt kunnande, sin positivitet och sin blogg som marknadsföringsverktyg kommit långt påväg. Jag tror det skulle finnas underlag för barngrupper i alla dess varianter och kombinationer, eftersom det finns stor efterfrågan på gymnastikgrupper för barn som är utanför förenings- och tävlingsverksamhet. Jag skulle vilja jobba mer med barn som har olika typer av funktionshinder. Jag har också en simlärarutbildning och erfarenhet av att lära barn, vuxna och nyfinländare att simma. Jag tänker att jag kunde föreläsa om vikten av rörelse och hur man kan stödja barn i deras intresse (eller ointresse). Jag har ett eget intresse att utveckla mig inom datateknik inom idrott och att dela med mig av mina erfarenheter hittills. Jag har en dröm om att utbilda mig till vildmarks- och friluftsguide, vilket skulle ge mig möjlighet att ägna mig åt gruppverksamhet inom ett brett område.

Det jag faller på i nuläget, är det byråkratiska. Pappersarbetet. Att komma i gång. Att också behöva sköta det bakgrundsarbetet själv (bara det att behöva ta emot ytterligare mail varje dag och sitta ÄNNU mer framför datorn gör mig trött – i jämförelse med att få en färdig klasslista i handen). Jag är en sådan praktiker ända ut i fingerspetsarna och det är då jag har en hel hög med ungar runt mig som jag trivs som bäst i mitt arbete. Men ändå, någonstans, vore det så himla häftigt att få skapa precis sådan verksamhet som jag själv skulle vilja.

www.polkuped.fi

Nytt i butiken.

Som i ett led att vi investerar i våra utrymmen, tar vi också risken (?) att försöka utveckla. Det svåra och sårbara i att stå ensam, är att våga satsa på ett förnuftigt sätt. Förhoppningen är ju alltid att allt arbete ska vara värt någonting i slutändan. Hittills har vi också tagit en försiktig linje, för att behöva vrida ut och in på slantarna med tre små barn känns inte som ett tryggt alternativ. Lika försiktiga som resten av Finland är när det gäller ekonomi.

I ett skede var vi fullt klara med att vi bara skulle sälja cyklarna – inget annat. Men det var med gymnastikringarna vi kom till insikt med att det även finns andra produkter som stöder vårt huvudtanke med en aktivare, rörligare vardag tillsammans med barnen. Och egentligen har vi bara behövt gå till oss själva, för nästan allt vi säljer i butiken, är produkter vi själva köpt och varit väldigt nöjda med. En sådan produkt är t.ex. slacklinen. Det är en balanslina i form av ett spännband som spänns mellan exempelvis två träd och som utmanar hela familjen till balansträning. Det är härligt utmanande och youtube är fyllt av olika tricks man kan utföra på slacklinen, när man väl tagit sig över från ena sidan till den andra. Den slackline vi säljer, är en bra och förmånlig Esbotillverkad balanslina med säkerhetsmärkningar och som passar bra till framförallt familjen.

Hela familjen är minsann involverad – tacksamt är att ha en ivrig testpatrull som minsann ger utlåtande ur barns synvinkel. Marius övade torrdyk i ribbstolen idag samtidigt som han testade den nya våtdräkten och simglasögonen.

Idag har vi också fått en ny leverans med simtillbehör. Redan förra sommaren efterfrågades våtdräkter, eftersom många simskolor genomfördes i iskalla havsvatten – och även om det inte är tillåtet att ta prestationsmärken med våtdräkt på, kan i alla fall simträning genomföras på ett betydligt bättre sätt än om barnet hackar tänderna med läpparna lila och blå. Ett fruset barn med lite underhudsfett kan dra stor nytta av att ha våtdräkt, eftersom ingen vattenkontakt inte ger någon vattenvana. För att lära sig simma, behöver också barnet vara tillräckligt avslappnat – vilket det inte är om det fryser som en…gris? I flytdräkten finns också lite flytegenskaper, vilket kan göra att barnets sista steg till att simma på riktigt, får lite extra och naturlig hjälp. I samma veva tog vi också in Learn-to-Swim-simdräkterna igen. För något år sålde vi också dessa simdräkter (och använde dem själva), men eftersom vi då inte hade någon smidig kanal att sälja dem i, tog vi inte fler efter vi hade sålt slut på dem. Under årens lopp har vi dock fått en hel del förfrågningar på dem och nu finns de också i webshopen igen. Och i samma paket fanns också simglasögon, såklart! En riktigt tuff simmare (i alla fall i simhall) behöver simglasögon – för då kan man dyka efter ringar på botten lätt som en plätt.

www.polkuped.fi

En vanlig dag på jobbet.

I något skede trodde jag att man som webshopsinnehavare bara satt och väntade att beställningarna trillade in. Och likaledes lönen.

Men det fungerade inte riktigt så – kom vi till insikt ganska snabbt. Även om min far, den hårt fysiskt hårt arbetande fiskaren, ofta lite nedvärderande yttrade: Sitter ni här nu igen framför skärmarna? För det gör vi – sitter mycket framför skärmarna – men det är ett nödvändigt ont. Hela vår verksamhet skötts med internet som bas och även om det säkert skulle gå att begränsa vår egen uppkoppling – har det blivit vår styrka att kunna ge snabba mailsvar och omedelbar respons. För det är minsann inte lätt att överleva i dagens nätkonkurrens – det är så enkelt att klicka vidare ifall nätbutiken inte upprätthåller den service kunden önskar.

Därför är det första vi gör på morgonen, att kolla mailen. Det är även det sista göromålet för dagen. Utöver detta ska beställningarnas betalningar följas upp. Detta moment ökade arbetsmängden efter att vi tog bort betalningssystemet, men å andra sidan ger det oss inbesparingar bland alla andra utgifter. Dagligen ska det besvaras på en rad frågor – allt från lagerstatus, till cykelstorlekar, oanmälda paket, hur man spänner bromsar, annonsförfrågningar och bloggsamarbeten. Ytterligare sker det nästan dagligen mailkontakt med någon av tillverkarna/importörerna och ytterligare produkter beställs in. Just nu sker också en hel del mailkorrespondens med anledning av de inkommande mässorna – vilka vi ännu har en del på oklart med. Det plingar i datorerna för jämnan men speciellt Thomas är duktig på att mata undan mailen vartefter de kommer.

Thomas har huvudansvaret för det administrativa, för att hålla reda på papper, föra pappren till bokföringen, hålla koll på betalningarna och betala fakturor. Mitt huvudansvar ligger på webshoppen. Jag lägger in nya produkter, rättar knasiga finska meningar jag skrivit, förbättrar produkttexter, sökoptimerar bättre (det allra tråkigaste) och försöker hålla lagerstatusen uppdaterad (svårast). Sen återstår ännu att skriva ut postlappar och packa paketen. Postlapparna är oftast Thomas uppgift medan jag brukar packa paketen. Utöver detta ansvarar jag för att ta nya bilder och bildredigering samt uppdatera Instagram, Facebook och den här bloggen.

En vanlig dag på jobbet innehåller slutligen kundbetjäning in real life, då någon kommer hem till oss för att prova och köpa cyklar. Till detta hör även ofta hönsvisning och trevliga diskussioner.

Och min far, den fysiskt hårt arbetande fiskaren tycker säkert att vi fortfarande att vi sitter mycket framför skärmarna. Men jag tror att han har fattat nu, att vi också jobbar. Att han och vi bara har varandras motsatser av jobb – trots att vi delar det ensamma, utmanande småföretagandet.

I senaste Företagsnyckeln, som är ett magasin om och för österbottniska företagare, fick vi dela uppslag med Multitronic. De så mycket större än oss – men någonstans ifrån har också de börjat. Det känns ändå häftigt att få ligga bredvid dem i en glossig tidning.

www.polkuped.fi

Lagret och butiken.

Eftersom vårt bygge framskrider i ganska snabb takt, behöver vi redan fundera på och beställa inredning till lagret. Det kanske största problemet är, att visionerna är många och stora – och utrymmet litet. Byggarna kommer att platsbygga en stor hylla längs ena väggen och på mitten kommer vi att placera två stora lagerhyllskombinationer. I det ena hörnet kommet ett packningsbord, i ett annat en minimal hörna med gymnastikredskap. På den sista lediga väggen, önskar vi sätta upp krokar och klädstänger för Isbjörnskläderna. Ytterligare bör vi få utrymme för hyllor för visningsex av cyklarna, hjälmarna och alla del övriga produkter vi säljer.

Utöver detta bör vi få till en bra belysning. Väggarna kommer vi säkert att måla vita, för att få rummet att kännas så stort som möjligt, men i det ena hörnet önskat jag tapetsera cykeltapeten som finns nedan. Det är mycket på gång för tillfället – samtidigt som jag återgår till 100 % arbetstjänst på onsdag. Men det är ju tur att det finns sju dagar i veckan vi kan arbeta på.

I morgon ska vi på ett dop. Det ska vi utnyttja med att leverera hem cyklar längs vägen. Det brukar ge oss en chans till lite österbottnisk sightseeing på samma gång.

(Bildkälla)

(Bildkälla)

(Aveo)

Att försöka vara tillmötesgående

Idag hade vi en besviken kund – en mycket. Hen hade beställt en cykel vi inte har i lager för en månad sedan men hen kunde vänta, eftersom den skulle behövas först inkommande helg – till ett födelsedagsbarn. Vi gjorde i samma veva en beställning till Tyskland och vi kunde med största sannolikhet lova att cykeln kommer att hinna till födelsedagskalaset.

Men det hann den inte. Eftersom leveransen anlände idag. Och vi var bara så säkra att den skulle komma i onsdags. Eller allra senast igår. Men det var idag den sist och slutligen kom.

Och vi fattar ju att kunden var besviken. För föräldern har ingen cykel att ge till barnet som fyller år i morgon bitti. Och det känns så taskigt också för oss – eftersom vi har gjort vårt bästa att pressa på leveransen. Vi har försökt meddela leveransförloppet under månaden åt kunden och vi har varit i kontakt med henom flertalet gånger. Problemet är ju fortfarande (som tidigare nämnt) den bristfälliga informationen från Puky – vi vet helt enkelt inte när leveranserna kommer. Ibland räcker det bara ett par veckor, ibland sju. Och det hjälpte ju inte heller att vi skickade med snabbaste möjligaste leverans, Express business – då det är fredag idag och ingen vardag i morgon.

Men ibland räcker det inte att vi svarar på de flesta mail inom bara några minuter från att de når oss. Att vi försöker ordna så snabba försändelser som möjligt (många gånger har jag fått iväg beställningar som kommit vid 15-tiden samma dag – trots att jag behöver vara vid posten senast 15:30). Att vi försöker ordna upp reklamationer och byten så smidigt som möjligt, att vi är tillgängliga sent om kvällarna, att vi försöker hålla så låga, pressade priser som möjligt, att vi ställer upp och kör hem leveranser samt att man kan komma hem till oss, i princip vilken tid som helst på dygnet.

För ibland lyckas vi inte uppnå till de 100 % som krävs av oss. Som vi kräver av oss. Vi skulle inte vilja ha en enda besviken kund, men idag hade vi en mycket. Men vi kan inte mer än be om ursäkt och hoppas att hen inte berättar åt hela världen hur dåliga vi är.

De här cyklarna har vi väntat varje dag på i två veckor. Men nu är vi på banan igen.

www.polkuped.fi

Onyx och Ecococoon

Idag har jag ägnat hela dagen framför skärmen igen – det är den tråkiga delen med nätbutik; stillasittandet och datorsittandet. Till all lycka får jag röra mig fysiskt i lärarjobbet i stället.

Vi har i varje fall beställt in fler varor idag, för att fylla på de två nya kategorierna vi håller på att skapa i butiken: Sol & Sommar samt Friluft & Äventyr. Precis som vanligt har vi beställt sådana saker vi själva prövat och har erfarenhet av. Två sorters matlådor från Onyx och simdräkter från Arena. Två produkter kommer dock som nyheter också för oss – vi kommer nämligen att ta in kortärmade våtdräkter för barn samt en typ av termosflaska från Ecococoon. Dessutom är en låda med glasögon från Julbo på inkommande. Och momentet att skriva in produktbeskrivningar, bilder och annan information, tar fruktansvärt länge för varje produkt. Då skulle jag också gärna ta egna produktbilder, eftersom jag tycker gör butiken mer levande – men det måste jag spara till en annan dag (jag har nämligen en hög med uppsatser som borde läsas och rättas också).

www.polkuped.fi

Äntligen på gång!

Ja! På tisdag morgon körde de in på gården med släpkärror, maskiner och material och ombyggnaden av ”garageutrymmet” i uthusraden påbörjades. Vi har, som jag tidigare nämnt, redan under en längre tid funderat över alternativa lagerlösningar – dels för att nuvarande utrymmen är kalla och de två gångna vintrarna har gjort cykellådorna fuktiga (= går lättare sönder) och dels för att vi har haft det trångt.  Även om Puky som märke och produkt håller mycket hög standard och kvalitet, finns det två negativa saker saker med dem som tillverkare: Vi spelar med små marginaler (vinster) och leveranstiderna är långa. Fjolårsvintern var helt hopplös då vi väntade upp till sju veckor på en leverans – och det är minst sagt svårt att veta hur mycket man säljer på sju veckor. I år har det fungerat något bättre, men ändå har leveranserna dröjt uppemot fyra veckor, vilket gör att vi behöver beställa stora mängder åt gången – och denna uppskattning är så svår att göra, då det inte finns något system i hur kunderna beställer (t.ex. ibland kan det gå tre enhjulingar på en vecka – ibland säljer vi inte en enda enhjuling på tre månader). Därför borde vi uppskatta redan nu, hur mycket vi tror att vi ska sälja i maj – i väntan på marsleveransen. Samtidigt som det gör stora summor att lägga ut i gången.

Nu ska vi få (hela, heh) 28 varma kvadratmeter att fylla från golv till tak. Vi ska göra en ergonomisk packningshörna (för tillfället packar vi på vardagsrumsgolvet, terrassgolvet eller är vädret varmt och vackert går det att packa på brunnslocket) och på något vänster vill vi också att det ska bli ett sorts showroom/lagerbutik. Till ändamålet har vi tagit företagslån för att (till all lycka!) ha byggkarlar att göra detta åt oss och i gengäld uppskattas projektet vara färdigt om (redan) två veckor.

Detta är en inblick i vårt nuvarande lager, där skidor trängs bland cyklar, trädgårdsbord, vallabänkar, en frysbox, rullskidor och jag vet inte vad. Ytan på webbshoppen är betydligt snyggare än i verkliga livet – samtidigt som detta är de möjligheter vi haft hittills. Därför gläds vi nu åt att kunna få mer ändamålsenliga utrymmen.